Skrattar så jag kiknar av syrebrist...

Jag har länge velat läsa boken som jag är inne på just nu men aldrig tidigare tyckt att det var en nödvändig bok för mig att läsa...För jag var ju aldrig då gravid....
Men nu när jag är det så passar den perfekt, för så mycket som jag har skrattat har jag inte gjort på länge pga en bok....




Boken är skriven på ett avslappnat, ärligt och humoristiskt vis och så mycken man själv kan känna igen sig i just för tillfället...
Avstår helst från att gå in i detaljer men kan ju dra slutsatsen att hormonerna spökar för oss och gråten är ibland inte alls långt borta.
Som t.ex i kapitel 4 "En hormondjävuls liv och lustar" där det finns en tjej som hade sådana gravid cravings efter kaviar och började stortjuta hysterisk när hon tappade sin smörgås med kaviar sidan neråt på golvet....
Som jag skrattade och visst känner jag igen mig, ibland av någon underlig (hormonernas djävulskaspratt) orsak så kan jag stå där hemma och stortjuta för en liten struntsak..
Men som i min värld och just då är så himla livsviktigt och så stort att det helt klart är värt att stortjuta så mycket för att man till och med drabbas av en släng med syrebrist..

Neheepp nu har jag inte längre tid att sitta här för nu ska jag läsa vidare.